Det strålande vårvintervädret och andra tillställningar, till exempel min fasters 100-årskalas(!) har dragit ner tempot på arbetet. Det får bli så ibland. Livet måste levas också.
Förra söndagen skulle jag göra en insats och få till den sista av de två golvbrädorna i frisen i utkanten av golvet på platån. Det var lite trögt att få den på plats så jag lade en kloss på kanten på brädan som jag sen klippte till allt vad jag förmådde med hammaren, för att få brädan på plats. Oturligt nog hade jag mitt vänstra pekfinger precis där jag klippte till med hammaren… Det är ju synd att jag är så förjordat stark, för fingret sprack och blodet rann… 😉
Insåg att det inte kunde bli nåt mer snickrande den dagen…
Den gångna helgen blev det lite, mellan promenader och utevistelse i det vackra vädret. Då övervåningen nu får anses som ”kattsäkrad” så brukar jag öppna dörren ibland så katterna får gå upp. Den lilla unghonan Flisan är den som är mest sugen, då hon inte får gå ut än. De andra två, Zigge och Wilda, går väl upp lite pliktskyldigast om dörren är öppen, men det är inte så de bönar och ber om det. En dag i helgen så hade de gått upp men kommit ner igen, och sen gått upp, så jag tänkte mig att Flisan och Wilda skulle vara kvar där uppe. Jag tyckte det var dags att avsluta ”semestern” så jag gick upp för att hämta dem. Flisan hittade jag, men inte Wilda… Hmm…jag var säker på att hon inte kommit ner, då jag suttit i matrummet hela tiden och hade koll på hur de kom och gick. Efter lite funderande så kom jag på att hon är ju Houdinikatten, som har tagit sig fram konstiga vägar tidigare. Hon hoppade ju upp på skåpet i badrummet och klämde sig upp mellan vangstycket på trappen och väggen, när jag jobbade på övervåningen. Alltså hade hon nu insett att man kunde klämma sig NED samma väg också. Inte för att ta sig till badrummet – den vägen har jag ju byggt igen, men för att ta sig ner i det blivande produktionsköket, numera snickarverkstad/virkesupplag.
Mycket riktigt! När jag öppnade den dörren satt hon på andra sidan virkestraven och tittade på mig! 🙂
Ett av helgens uppdrag blev alltså att eliminera den vägen.
Jag hade redan tidigare kapat till råspont som skulle sitta som spikunderlag för pärlsponten på denna vägg, så nu kom den på plats. Den diagonala förhindrar Houdinikatten att göra sina utbrytningar. Då arbetet vid elcentralen inte är färdigt, kan jag inte dra råsponten ända fram än.
Jag började spika pärslponten från väggen till badrummet. Det är pärlspont som jag hade kvar sen jag satte i kök/matrum/hall för två år sen, som har förvarats inomhus sen dess, så den är inte så rolig att arbeta med. Trä är ju ett levande material som förändras med luftfuktigheten och dessa hade blivit både krokiga och vinda…
Även en liten väggsnutt i trappan, ovanför dörröppningen, fick pärlsponten på plats.
Slutligen kom hela frisen på plats också, utan ytterligare blodvite…
Stolparna ska sedan kläs in med en tunn bräda. Då kommer både springorna på stolpen och springorna runt stolpen på frisbrädan döljas.
Jag hade ju ett tag ambitionen att när sovrummet inte var klart till jul, så kanske jag skulle sikta på påsk istället. Det hade kanske fungerat, om jag fokuserat enbart på sovrummet. Men jag kände att jag vill ändå inte börja använda sovrummet, medan det fortfarande pågår snickringsarbete på resten av övervåningen, utan jag vill ha allt färdigt innan jag flyttar upp. Badrummet undantaget – det får bli en senare historia. Just nu så känns det som tidsramen ”innan sommaren” är den mest rimliga. 🙂